Henrik Westling på Lurrekhe ner mot Korsvattnet. Foto: Erik Westberg
Lätta steg vid Mjölkvattnet
Åka Skidor tog med sig tre skidtokiga jämtar och drog till Mjölkvattnet norr om Åre.
Vilken ränna ska vi välja på väg ner?
Frågan kommer från Henrik Westling, när vi har 150 höjdmeter kvar till toppen av Himmelsraften. Ett fjäll som ganska få toppturare varit uppe på, men som trots dess anonymitet nästan erbjuder utförsåkning i Norgeklass. Sexhundrasjuttio meters fallhöjd, lutning som ligger och pendlar mellan en svart och röd pist. Det skjuter på i fallinjen från första till sista svängen.
Friåkningsprofilerna Henrik Windstedt och David Kantermo är sugna att åka så brant som möjligt. De vill ha maximal utdelning nedåt för varje steg uppåt.
När intresset för toppturer ökade för femton år sedan var det friluftsfolket och konditionsjägarna som först hakade på. Eller de som gillar prylar och terränggående image. Redan innan fanns det så klart en kärna av skidentusiaster som under lång tid gått med stighudar för att nå orörd snö, vare sig de höll till i Lyngen och gick från botten av fjället eller hoppade av liften i Chamonix och knatade en halvtimme.
De nya toppturarna, de som inte redan var frälsta, lockades av att få lägga sina egna spår i den orörda snön – en lockelse vi skidentusiaster haft i alla tider. Men med snowboarden och senare de breda offpistskidorna har konkurrensen minst sagt hårdnat om den liftnära lössnön, på alla orter du känner till namnet är det uppåkt innan lunch efter ett snöfall.
För att inte tvingas resa till Mount Sima i territoriet Yukon i norra Kanada eller Hatsvali i Georgien har vi istället under 2000-talet vant oss vid att plocka upp stighudarna ur ryggsäcken, klistra fast dem under skidorna och knata en bit från liften.
Inom friåkningskretsar mottogs trenden med toppturer med blandade känslor. Jag minns en på den tiden högt profilerad svensk friåkare som var besviken på att just hans bindningssponsor för runt femton år sedan blev den första tillverkaren som kom på en vettig gåbinding som tålde hård åkning – den numera klassiska, och banbrytande Marker Duke.
– Nu måste jag bli turåkare, utrycktes med en suck.
Andra gillade mer grejen att själva kunna nå den orörda snön och inte behöva helikopterbudget för att kunna filma coola linjer.
Henrik Windstedt befann sig nog mitt emellan på den tiden. Suckade lite när fotografen ville att han skulle gå ännu högre upp på bergen, under tiden fotografen satte på ett större objektiv för att kunna följa åket på håll. Numer bangar inte Henke för att klistra på stighudarna och är beredd att betala med svett.
David Kantermo är puckelkillen som på den tiden Jon Olsson var en skidåkare i världsklass shapade hopp när det var film- och fotosessions för stjärnan. Via en tränarkarriär ute på puckelvärldscupen är han numera en specialist på att leta upp orörd snö och lägga sina spår. Med hjälp av liftar, skoter och stighudar är den kreativa Kantermo en av Jämtlands absolut vassaste på att hitta orörda åk och dokumentera dem på Instagram. Och det säger såklart en hel del.
Den andra Henrik, med Westling som efternamn, som är med till Offerdalsfjällen, tillhör det ursprungliga turgänget. Originalen som hållit på sedan urminnes tider med fokus lika mycket uppför som utför.
Westling besteg Kebnekaise med stighudar under telemarkskidorna ihop med en jämnårig kompis som 14-åring, helt utan vuxen inblandning. Nu mer än 30 år senare har han otaliga turer i den osynliga delen av packningen som består av erfarenhet.
Han har bland annat åkt skidor från Jämtlands samtliga 178 fjäll och satt en rekordtid på Stora Sarekstraversen – Sveriges mest utmanade och längsta alpina klättertur, där Sareks största fjäll binds ihop. Det ynka antalet människor som klarat bedriften bruka hålla på en knappt vecka. För Henrik och hans turkompis Mattias Skantz tog det ett drygt dygn innan han åter satt i husbilen.
– Folk går med väldigt tung utrustning i de svenska fjällen, säger Westling. Det är sällan brant och svår åkning, men ofta långt att gå in till fjället fortsätter han.
Med bilar och skidor verkar många gå på myten att köpa något som passar de tuffaste förhållandena som de någonsin drömmer om att utsätta sig för. Det blir en SUV för att åka till jobbet inne i stan och breda och tunga offpistskidor till den isiga pisten.
På topptur i de snälla fjällen har de prylar som passar utmärkt i La Grave, men de missar de finaste utförsupplevelserna för att de är så overkill att de inte orkar gå in till den riktigt bra åkningen. Skulle samma beteende översättas till löpning hade orienteringskor sålt som smör till de som tränar för Lidingöloppet.
Har man inte lungor som Charlotte Kalla behövs en skoter för att komma fram till lämpligt slagläge.
Är man lätt på foten finns det fler fjäll att välja på. Toppturandet i de svenska fjällen är koncentrerat till några fjällstationer och skidorter som inte nödvändigtvis bjuder på den bästa skidåkningen, det faktum som lockar är att vägen går ända fram till fjällets fot.
Offerdalsfjällen där vi befinner oss är långt från de stora turiststråken, en dryg timme norr om Europaväg 14 där den går mellan Åre och Östersund. Det är glesbygd på riktigt. Fjällen besöks mest av renägare och de som jobbar med de otaliga vattenkraftverken som finns i trakten.
Det senare betyder att det finns en del vägar som leder fram hyfsat nära turområdena. Men har man inte lungor som Charlotte Kalla behövs en skoter för att komma fram till lämpligt slagläge.
Våra två husbilar står parkerade vid vägs ände söder om Mjölkvattnet. Med skoter är det 20 minuter tolkning in till foten av Himmelsraften. Just det här fjället är riktigt lättillgängligt. Med klumpfotsprylar hade en tur varit möjlig. Men då hade det bara blivit ett åk idag. Är man istället lätt på foten öppnar sig andra möjligheter.
Det som Henrik, Henrik och David har gemensamt är passionen för skidåkningen. De har styrt upp sina liv efter att få åka skidor. Henrik Windstedt som freerideproffs där sponsorerna betalar räkningarna. David Kantermo genom att jobba på ett företag som säljer skidkläder och har en positiv syn på att mail till kunder skickas kvällstid från en campervan.
Henrik Westling, åldermannen i sällskapet, äger sin egen outdoorbutik och styr själv gränsen mellan arbete och fritid. Med lätt turutrustning, husbil att sova i, skoter för anmarscherna in till fjället är Henrik Westlings setup helt anpassad för långa turer i Jämtlandsfjällen.
När trion droppar in i rännan, med Stor-Mjölkvattnet i botten av åket och Mjölksvattfjället som breder ut sig i fonden, inser jag att här i Offerdalsfjällen finns det skidåkning för en livstid att upptäcka.
Mjölkvattnet, Jämtland
Läge
Mjölkvattnet ligger i Offerdalsfjällen, en timmes bilfärd norr om E14 när den skär mellan Östersund och Åre. Kaxås är närmaste by med samhällsservice och Olden sista byn med bofasta innan du är ute i vildmarken.
Långsådalen är utgångspunkten för turer. Där parkerar man bilen enligt dessa direktiv. Innan bron bortanför Åkroken ska det numera också finnas en stor utplogad parkering på vänster sida.
Antingen förbereder man sig på en lång anmarsch eller väljer det smidigare alternativet; den medhavda snöskotern.
Skidåkning
Mjölkvattnet kallas i bland Jämtlands Rogers Pass, med tanke på att det finns så många olika turmöjlighter att välja på med kort avstånd mellan toppar och möjliga åk.
Offerdalsfällen är enligt statistiken bland de snörikaste områdena i Sverige. Snömängden brukar vara vida bättre det Åre presterar, men så klart minde än det riktiga Rogers Pass i Kanada.
På västra sidan sjön ligger Mjölksvattsfjället, 1 248 meter högt och med 730 meters fallhöjd. Tvärs över sjön ståtar det brantare Himmels-raften, 1 211 meter med 670 meters fallhöjd. Båda fjällen har otaliga varianter att åka nerför.
Andra bra skidfjäll är Lappluvan en bit österut och Stoere Tjovre rakt norrut.
Bo
Det finns inget turistboende i närheten. Antingen blir det en dagstur in eller att bo i tält eller husbil. Drömmer du om allmänna kommunikationer, guidade turer och drag på afterskin är Mjölkvattnet fel val. Men vill du uppleva bra skidåkning utan att trängas med andra är det ett bra alternativ för din nästa skidtur.
Turbok & tips
Fler tips om turer i Offerdalsfällen hittar du i den nya digitala guiden topptur.se samt i den utmärkta boken Toppturer i Jämtland från Calazo förlag som beskriver 100 toppar och 250 utförsåk i Jämtland. calazo.se
Guide
Summits Guides och Åreguiderna.
Text: Mårten Petterson • 2022-03-22
Sverige • David Kantermo • Henrik Westling • Henrik Windstedt • Jämtland • mjölkvattnet • Sverige • Topptur