Ena sidan av bo på skidort-myntet.
Drömmen om att bo på skidort – guld eller sand?
Många drömmer om att permanent flytta till snö som lutar. Men hur är verkligheten? Vi har pratat med tre familjer som faktiskt gjort slag i saken och flyttat till fjällen.
Familjen
Ami Shrestha Bäcker, 46, miljökonsult
Jocke Bäcker, 48, IT-konsult med eget företag
Dante Bäcker, 13, går årskurs 7 på Funäsdalens skola
Ted Bäcker, 10, går årskurs 4 på Funäsdalens skola
Plus
Den kompakta tystnaden.
Och att inte vara omgiven av butiker, köpcentran och kampanjer.
Minus
Avstånden. Det är långt till vänner, familj och åldrande föräldrar.
23 mil till närmaste sjukhus kan också kännas jobbigt.
Ami och Jocke hade länge en önskan om att flytta från storstaden till fjällen, men rätt tillfälle dök liksom inte upp.
Och när flyttlasset väl gick var det inte i fjällen utan i Singapore de hamnade.
Där bodde och jobbade familjen under sex år.
När vi kom hit och barnen hade börjat skolan så kändes det bara fantastiskt, som att vi inte skulle kunna få nog av fjällen.
När de kom tillbaka för två år sedan hade de inga jobb som styrde var de skulle ta vägen.
De valde att slå sig ner i sin stuga i Ramundberget tillsammans med barnen Dante (13 år) och Ted (10 år).
Tanken var att landa lite efter åren utomlands.
– När vi kom hit och barnen hade börjat skolan så kändes det bara fantastiskt, som att vi inte skulle kunna få nog av fjällen. Då bestämde vi oss för att titta på möjligheterna att stanna, berättar Ami.
Hon jobbar som miljökonsult med fokus på cirkulärekonomi.
Jobbet är baserat i Stockholm men Ami jobbar för det mesta hemifrån.
Redan när hon sökte jobbet var hon öppen med att hon bodde långt borta och önskade jobba på distans.
— Jag hade väl tur som kom i kontakt med en chef som vågade prova, säger hon. Egentligen är det sällan jag måste vara på plats på kontoret, men jag vill själv ha den närvaron då och då.
Jocke driver eget företag och tar konsultuppdrag inom IT.
Han måste resa en del för att träffa uppdragsgivare men balanserar det med att inte jobba heltid.
Att pendla en vecka per månad till Stockholm kan låta jobbigt men Ami och Jocke tycker det fungerar väldigt bra.
De bor där de trivs som bäst och har samtidigt möjlighet att träffa vänner och ta del av kulturutbudet i storstaden.
Från början kunde de inte riktigt formulera det, men nu efter ett par år i Ramundberget säger de att det är som att de bytt plats på vad som styr tillvaron.
— Här i Ramundberget står livet i centrum och jobbet får anpassa sig till det. Förut var det jobbet som styrde och övriga livet fick den plats och tid som blev över, säger Jocke.
Det bästa här är att kunna åka mycket skidor.
Flytten till fjällen har per automatik gjort dem mer aktiva.
De är omgärdade av skidbackar, längdspår, vandringsleder, cykelleder och fjällsjöar.
Den aktiva livsstilen är en hälsoaspekt som både Ami och Jocke uppskattar men de värdesätter också att barnen får växa upp i en naturnära och aktivitetsfokuserad miljö.
Dante, som inte vuxit upp i Sverige utan bara besökt fjällen enstaka veckor varje år, trivs bra i Ramundberget.
— Det bästa här är att kunna åka mycket skidor. Vi brukar köra längd innan säsongen börjar, sedan är det mest utför.
Men om man har en förväntan om att alltid kunna åka skidor, cykla eller springa så kan man bli besviken.
I maj och oktober är det tomt på byn, mycket är stängt och fjället är geggigt och otillgängligt.
— Om man inte verkligen gillar den stillhet som råder då kan man säkert bli både rastlös och stressad, säger Jocke.
Och visst finns det en vardag i fjällen också säger de, men den är lättare med mindre trafik, mindre planerande och mindre logistik.
Här sker allting mer automatiskt eller integrerat i livet.
— Om det är fint väder kanske det blir en skidtur, och även om jag suttit och jobbat sex timmar den dagen känns det ändå nästan som en semesterdag, säger Jocke.
— Att värdesätta fritiden är på sätt och vis ett grundläggande karaktärsdrag vi har och en av anledningarna till att vi bor här, säger Ami.
— Fast som egenföretagare är det farligt att börja räkna på hur mycket man förlorar på att vara ledig, inflikar Jocke. Funderade jag på det skulle jag förmodligen inte sova, skrattar han. *
Familjen
Johan Theolin, 50, egenföretagare inom eventmarknadsföring och sponsring.
Cia Theolin, 43, egenföretagare inom inredning och design.
Henry Theolin, 10, går årskurs 4 på Duveds skola.
Hedvig Theolin, 8, går årskurs 2 på Duveds skola.
Pippi Theolin, 6, går förskoleklass på Duveds skola.
Plus
Att det är rent.
Luften är ren, vattnet är rent – allt är rent.
Minus
Avsaknad av konstnärliga aktiviteter för barn, såsom musikskola, teater och dans.
I ett tillbyggt och renoverat hus några snöbollskast från järnvägsstationen i Duved bor Johan och Cia tillsammans med barnen Henry (10 år), Hedvig (8 år) och Pippi (6 år).
Huset har varit familjens hem i två år.
Funderingar om att flytta till fjällen har de haft under lång tid och att det blev just denna dalgång har flera orsaker.
Dels handlade det om jobbmöjligheter, dels om att det i området finns ett bra utbud av restauranger samt liv och rörelse.
Innan flytten var visionen att bo centralt i Åre med närhet till byns utbud, men idag känns den tanken helt främmande.
Arbetsdagarna i Duved är lika långa som i Stockholm och barnens aktiviteter lika många, men eftersom logistiken är enklare får de fler timmar per dag tillsammans som familj.
– Att bo i Duved är så mycket bättre när man har familj. Barnen går själva till och från skolan. Här finns också kompisarna och barnens aktiviteter, berättar Cia.
Innan flytten var tanken att prova på fjällivet ett halvår, men de insåg snabbt att de ville stanna.
Johan driver egen byrå inom eventmarknadsföring.
I början tyckte han det var jobbigt att ha flyttat långt bort från det företag han varit med att grunda men idag känns det naturligt att arbeta på distans.
Cia jobbar med inredning och design och har öppnat egen butik i Åre.
Hur ser det ut idag då?
Arbetsdagarna i Duved är lika långa som i Stockholm och barnens aktiviteter lika många, men eftersom logistiken är enklare får de fler timmar per dag tillsammans som familj.
— Här kan vi trots alla aktiviteter vara tillsammans på ett sunt och fint sätt som vi faktiskt inte fick till i Stockholm, konstaterar Johan.
Cia berättar att ett av deras ”varför” till att flytta var att skapa ett hälsosammare liv.
— Vi tog oss inte tid att träna eller leva så som vi ville i Stockholm. Vi ville att barnen skulle växa upp med fokus på sport och friluftsliv istället för att dra ut på stan som tonåringar. Vi tar bättre hand om oss här. Men, tillägger hon, man måste verkligen tycka om att vara ute och uppleva naturen för att trivas.
— Många som flyttar till Åre har kommit till olika insikter i livet och väljer att skruva ganska mycket på tillvaron för att kunna flytta hit. Man kanske inte kan få ett jobb inom det specialistområde man pluggat till i fem år men är beredd att göra något annat. Det känns som något som förenar många av oss som valt att bo här, säger Johan.
Efter två år i Duved har nyhetens behag lagt sig, men de är överens om att flytten var bra för familjen och att de vill bli kvar.
— När det började bli vardag tyckte jag att vi hade förstört lite av fjällromantiken, det här med att längta och känslan när man reste hit och såg berget, säger Cia.
— Samtidigt nyper vi oss själva i armen och påminner varandra om att nu bor vi faktiskt här, säger Johan.
Familjen
Helena Saarela, 42, civilingenjör inom kemiteknik, föräldraledig
Nils Melkerud, 44, systemutvecklare
Emil Saarela, 8 år, går årskurs 2 på Åre skola
Ville Saarela, 6 år, går förskoleklass på Duveds skola
Hermann Saarela, 1 år, hemma med mamma
Plus
Fyra riktiga årstider.
Och i Jämtland pratar man dessutom ofta om vårvintern som den femte årstiden.
Minus
Brist på förskoleplatser.
Närmaste förskola med lediga platser är 5 mil bort vilket i praktiken innebär att det inte finns dagis för nyinflyttade i Åre och Duved.
Helena och Nils bor med sina tre barn Emil (8 år), Ville (6 år) och Hermann (1 år) i en nybyggd radhuslänga med fjällutsikt från varje rum.
Här bor också kaninen Fluffis.
Ett trivsamt hem, fullt av liv och rörelse.
Helena berättar att flytten till fjällen har gett dem en nyvunnen känsla av att saker och ting ordnar sig.
Hon är ingenjör, specialiserad på process- och kvalitetsfrågor, men för tillfället föräldraledig.
— Tidigare var vi nog mer trygghetssökande, men det har ändrat sig sedan vi flyttade, säger hon.
Som barn var Helena mycket i Hede och dit har hon och Nils återvänt många gånger sedan de själva fått barn.
– Varje gång vi kom upp dit kände vi att axlarna sjönk ner och vi mådde bra av att vara i den miljön, säger Helena.
Den känslan, och det faktum att både Helena och Nils vuxit upp, pluggat och jobbat hela livet i Uppsala, gjorde att de började prata om att göra något nytt, i alla fall under en begränsad tid.
Först tittade de på Vemdalen och Funäsdalen som ligger nära Hede där de kände sig hemma.
Sedan kom Åre in i bilden och de goda kommunikationerna till Åredalen fällde avgörandet.
Nils är IT-konsult och hade redan gjort klart med sin arbetsgivare att han på prov skulle få jobba ett år på distans.
De längtade ut. De tyckte helt enkelt inte det var särskilt roligt att stå i lekparken och titta på när barnen lekte.
Men när de började söka bostad via olika Facebookgrupper hittade de inte bara någonstans att bo, Nils fick även ett jobberbjudande av ett lokalt företag i Åre.
— Med kollegor och ett kontor fick jag direkt ett socialt sammanhang vilket var en väldigt bra start, konstaterar han.
Till en början hyrde de bostad och tvingades flytta ganska många gånger.
Bristen på familjeanpassade bostäder i Åredalen är påtaglig.
Nästan allt som byggs vänder sig till turismen, men så fick Helena och Nils höra talas om ett nybyggnationsprojekt i Duved som passade dem.
— Att vi kunde köpa huset och veta att vi inte skulle behöva flytta mer var ett viktigt steg för att verkligen komma på plats, säger Helena.
En av drivkrafterna till flytten var att både Nils och Helena önskade ett mer avskalat liv med storslagen natur utanför dörren.
De längtade ut. De tyckte helt enkelt inte det var särskilt roligt att stå i lekparken och titta på när barnen lekte.
Och den största skillnaden efter flytten är just fritiden. Nu gör familjen oftare saker tillsammans och det krävs mindre planering.
— Här finns många andra familjer med liknande intressen, så det är bara att skriva i något chattforum att »imorgon åker vi skidor i Rödkullen« och så kan de som vill komma dit.
Här finns en spontanitet i det vi gör vilket är en stor befrielse, säger Helena.
Experimentet ”ett år i fjällen innan barnen blir för stora” har nu pågått i fyra år. Och några planer på att avsluta fjällivet för att återvända söderut finns överhuvudtaget inte.
– Alltså, det finns ju för och nackdelar med alla val man gör, säger Nils. Här i Åredalen finns många som på ett eller annat sätt har kastat sig ut i livet och det känns rätt unikt, avslutar han.
Text: Niklas Lundquist Foto: Gösta Fries • 2024-01-17
Artiklar • Åre • Årefjällen • Duved • Fjällen • Flytt • Funäs • Funäsdalen • Funäsfjällen • Gösta Fries • Härjedalen • Jämtland • Ramis • Skidåkning • Sverige