Zermatt – skidåkningens stiligaste kuliss

Ett steg ner på perrongen och den kalla luften slår emot ansiktet. Den får oss att vakna till efter slumrandet ombord. Det rödvita tåget släcks ned, Zermatt är slutstationen och vi är framme i schweiziska alpernas huvudstad. De små elbilarna och droskorna står uppradade i perfekt ordning och får en att tänka på klockbutikerna i Zürich. Alla fordon har sitt eget hotells namn. Inga avgasar, inga motorljud. Det här är en skidort helt fri från bilar med explosionsmotor, ett förbud som infördes redan 1961. Hit åker du tåg, eller möjligtvis limousin från Täsch lite längre ner i dalen.

Detta är den högst belägna skidorten i Schweiz och den kanton med störst koncentration av landets 4000-meters toppar. Skidåkare från jordens alla hörn flockas hit, Zermatt anses vara en av världens mest exklusiva skidorter med sin åretruntskidåkning och över 350 kilometer pist.

Det är redan mörkt och tunga snömoln hänger över dalen som ett lock.

Klockan pekar middag när vi kommer upp till hotellet Bella Vista och vi ser över morgondagens väderprognos som lovar snö.

Vi är alla är överens, det blir en tidig kväll för imorgon är det skogen som gäller.

Efter en fulländad hotellfrukostbuffé kliver vi i pjäxorna och går ned till skidbussen med riktning mot Furiliften.

Himlen är fortfarande täckt av moln och uppe vid Schwarzsee är det som att dimpa rätt ner i ett glas mjölk. Vi gör en transceiver-test, en radio-check, och sen spänns pjäxorna.

Redo.

Vi ser till att hålla avstånd mellan åkarna utan att förlora sikte på ryggen framför.

För egen del känns det betryggande att ha varit här tidigare under säsongen och jag tänker tillbaka på åken med legendaren och bysonen Sam Anthamatten. Väl nere i skogen är det helt orört och trädens kontraster gör plötsligt åkningen lite enklare.

Pjäxdjup nysnö från nattens dump ger oss alla barnsligt breda leenden.

Väl varma i benen efter ett par åk sätter vi oss på nytt i Hirli-liften.

Plötsligt lättar molnridån och rakt framför oss reser sig majestätiskt Matterhorns frostiga nordvägg ur dimman, ”världens mest fotograferade berg”, säger dom.

Med sina fyra branta och nästan symmetriska sidor som sträcker sig 4478 meter upp i himlen är berget ett av de högsta i Europa.

Den breda foten står mellan Italien och Schweiz, och på den italienska sidan heter samma berg Mont Cervin, varifrån byn Cervinia tagit sitt namn.

1865 var klättraren Edward Whympers den första att nå Matterhorns topp. Det tog honom åtta försök och kostade livet för fyra av personerna som ingick i hans alpinistteam.

Något Whympers blev anklagad för. Berget anses än idag vara ett relativt farligt berg att bestiga, med stora risker för fall och stenras.

Mycket har däremot hänt med utrustning och bergsteknik sedan Whympers tid. Rekordhållaren Ulrich Inderbinen, »världens äldsta bergsguide«, tog sig upp på toppen hela 371 gånger.

Sista bestigningen gjorde han som 90-åring. Ulrich blev 104 år.

Idag står hans porträtt mitt i byn, ingjuten i en fontän för dricksvatten, och påminner om att fysisk träning och hög ålder med livskvalitet går hand i hand.

Efter att vädret klarnat och liftarna öppnats högre upp tar vi oss till Matterhorn Glacier Paradise på 3880 meter, där de långa välpreppade pisterna breder ut sig över den enorma glaciären.

Snälla backar, långa liftar och den högsta kabinbanan i Europa. Hit upp kommer många skidlandslag och parkåkare för sin sommaråkning.

Vi betar snabbt av det lättillgängliga offpist-åket vid Klein Matterhorn som bara ligger ett stenkast från solsäkra Cervinia.

Det hade varit en lätt sak att hoppa över gränsen för en snabb limoncello men snön här på den schweiziska sidan är för djup och för bra för att överge. 

Molntäcket har nu helt lättat. Lyriska lägger vi stora svepande svängar ner över snöfältet, med Matterhorn ständigt i vänster ögonvrå.

Mot slutet av dagen är vår energi nere på rött och vi bestämmer oss för ett vätskestopp och en rösti på Blatten, den lilla familjeägda bergsrestaurangen mellan ladorna nere i dalen.

Här stannar de lokala åkarna på Weissweine Valais medan veckoturisterna tenderar att hasa förbi, omedvetna om det gemytliga stället.

Väl nere i de slingrade gränderna i Zermatts stadskärna spatserar turister runt på Bahnhofstrasse med dess designbutiker, lyxhotell, och chocolatiers.

Matterhorn-motivet är allestädes närvarande, på chokladaskarna, mössorna och tårtorna. Det ligger en air av lyx i byn.

Zermatt lockar dem som är villiga att betala över 90 CHF för ett dagkort.

Trötta och törstiga skidåkare letar sig istället till institutionen Harry’s bar för en aprés medan de dyra pälsmössorna verkar föredra en spritz på någon av ortens tjusigare solterrasser.

Som kontrast till lyxen står de 500 år gamla ladorna robust kvar och gör byn autentisk, varje träbjälke är troligen k-märkt.

Den handfull familjer som bott i byn i evigheter håller fortfarande linjen. Zermatt är en av de få skidorter där traditionerna bevarats och få saker verkar kunna rubbas.

Det syns inte minst på Grand Hotel Zermatterhof, en historiskt glamorös destination för high society-medlemmar sedan 1879 och där tiden inte verkar ha berört inredningen det minsta.

Privatbostäder får med extremt få undantag bara ägas av lokalbefolkning och endast ett fåtal hotell har utländska ägare.

Här känns risken minimal för att miljardbolaget från Vail ska kunna ta över, vilket redan hänt med två andra kända schweiziska skidorter: Andermatt-Sedrun och Crans Montana.

Eventuellt är också schweiziska Laax på väg att köpas av Vail resorts.

För vår del är kvällen fortfarande ung och vi fortsätter till hotellet för att pröva på den nya spa-delen innan middagen tar vid på restaurang Stockhorn.

Här är matlagningen vedeldad och välhängda côte de boeuf dominerar.

Matfilosofin är att hålla sig till de bästa råvarorna, så nära hemmet som möjlig, och att använda allt från nos till svans. Det passar Zermatt-tänket som hand i handske.

Mätta och mosiga efter dagen går vi mot hotellet med sikte att somna tidigt, gå upp tidigt och hänga på låset till Sunnegga-liften innan veckoturisterna hunnit kliva ur sängen.

Nypressad apelsinjuice och en ingefärsshot borde ju boosta hälsan, tänker jag nästa morgon, medan jag ignorerar känslan av att nattens gigantiska duntäcke fortfarande ligger över mig.

De senaste dagarnas hosta och varma panna borde väl gå ned när som helst.

Utanför hotellet väntar duktiga ex-alpinåkaren Leoni Zoop från Andermatt, den svensk-franske allroundkonstnären Baptiste Sjöström, och gruppens grymma filmare, Marcus Ahlström, ivrigt på mig med morgonsolen blänkandes i gogglesglasen.

Väl uppe på Rothhorn-stationen blir vi stående tysta i flera minuter och tar in den enastående panoramavyn av mäktiga toppar.

Deras storlek och tyngd, hur de stiger upp ur jorden och påminner oss om hur små vi egentligen är.

Baptiste pekar ut den kända italienska Monte Rosa-toppen och den klassiska haute-routeleden som går ända till Chamonix.

De schweiziska bergen med sitt vanliga »-horn« i slutet, Straihorn, Stockhorn, Breithorn.

Kanske är det för att betona dess överlägsenhet som Matterhorn, som tronar över alla andra, bara kallas kort och gott för »The Horn«. 

En rödvit helikopter vispar plötsligt förbi på hög höjd. Air Zermatt erbjuder inte bara alpin räddningstjänst i världsklass utan även landets bästa helikopterskidåkning för de som kan betala. 

Längre ner på Stockhorn är snön fortfarande kall.

Puderkuddarna ser inbjudande ut att landa i där de ligger orörda och fluffiga.

Baptiste och Leoni flyter ner i den gnistrande snön mellan de urgamla träden och det känns som vi åker runt i Sagan om ringen.

Det spåras betydligt mindre här än på många andra skidorter.

Någon föreslår en snabblunch uppe på Blauherds solterrass.

Väl uppe vägrar kameramannen Marcus Ahlström att sitta utomhus, »alldeles för mycket sol att hantera för en Årebo« menar han.

Vi landar medgörligt vid ett bord inomhus och jag håller låg profil då mina Ibuprofen tydligen har slutat verka. Febern stiger.

Uppe på glaciären är de flesta pisterna i systemet vänliga och utbudet är gott med alternativ för alla nivåer av åkare.

Efter lunch har snön blivit lite varmare utanför pisten så vi tar ett par snabba åk innan det sista långa röda åket från Sunnegga.

Följa-John från toppen till botten är ett klassiskt sätt att avsluta skiddagen i Zermatt, som för övrigt har ett av världens största liftburna fallhöjder.

Närmare byn börjar slaskpucklarna dyka upp och vi maler oss förbi ski-in/ski-out champagnebaren som är fylld av turister i lyxiga skidställ.

---

Läs mer om skidåkning i Schweiz:

• Klosters bjuder på kunglig friåkningsterräng
• Bergsguidens bästa åk i Verbier
• Nendaz – 4 Vallées bästa friåkningshemlighet

---

För min del är en après ski inte att tala om, det blir istället raka spåret till närmaste doktor.

Svettig pustar jag ut i väntrummet och efter en lång timma får jag en kort audiens hos doktorn. »39,2 C« konstaterar hon.

En kvart senare står jag ute på Banhofstrasse igen, med fickan full av penicillintabletter mot både halsfluss och öroninflammation, och doktorns kvitto på 520 CHF i handen.

Jag möter upp de andra som just bokat bord på hotellet för en fondueafton och vi promenerar längs med floden Mattervispa som pittoreskt ringlar genom byn.

Skuggorna kryper längs Matterhorn som ett solur. Här står resenärer från världens olika kontinenter och tar den obligatoriska solnedgångsselfien med »the Horn« i bakgrunden. 

Det är omöjligt att gå bort sig i Zermatt då alla stigar leder tillbaka till världens mest fotade berg.

---

---

Zermatt, Schweiz

Zermatt ligger på 1619 meter över havet och är Schweiz högst belägna skidort. Skidåkningen har imponerande fallhöjd på över 2200 meter och börjar på 3883 meter. Liftsystemet är effektivt med sina 53 liftar och om det schweiziska systemet inte räcker kan man köpa liftkortet som även gäller i Italienska Cervinia.

Det kanske inte är den skidort där det dumpar mest men åretruntskidåkningen uppe på glaciären är ett stort plus om man vill åka puder efter ett snöfall i oktober. 

Zermatt står även högt på listan för alpinister och topptursentusiaster. Bästa åkningen hittar man uppe på Rothorn, Gornergrat och glaciären under Matterhorn, samt i skogen nere under Schwarzsee. 

Bland lokalbefolkningen finns svenska Abba-Frida som har haft boende i Zermatt under många år. Så har även störtloppsåkaren Pirmin Zurbriggen som sägs vara en av de mest framgångsrika alpinåkarna genom tiderna. På samma gata bor Anthamattenbröderna, tre exceptionella bergsguider med världsutmärkelser i bergsklättring, freerideskidåkning och trailrunning.

Resa Tågförbindelserna är bra och smidiga från flygplatserna i Geneve och Zurich. 

Reser man med bil får man parkera nere i Täsch och ta tåg eller taxibuss upp till byn då Zermatt är helt fritt från privatbilar  och explosionsmotorer. All transport i byn sker med små elbilar eller med häst och vagn.

Boende Standarden på hotellen är över lag hög med flera fina spaanläggningar. Vi bodde på Bella Vista, ett mysigt familjeägt hotell med fantastisk frukostbuffé där det mesta är hemlagat. På Zermatterhof bor kungligheter och stjärnor. Hotel Gornergrat uppe på 3100 meter är storslaget.

Mat Det finns många suveräna restauranger i anslutning till pisterna i Zermatt. Chez Vrony har funnits i över hundra år och är en av de bästa. Findlerhof med sin enastående utsikt har ett utsökt kök och viner. Rustika Whymper Staube nere i byn serverar förstklassig traditionell fondue och raclette.

Mer information www.zermatt.ch

Liftkort 1 dag 90 CHF

Liftkort 6 dagar 360 CHF

---

Text: & foto Christoffer Sjöström • 2025-04-07

Artiklar • Schweiz • Alperna • Baptiste Sjöström • Christoffer Sjöström • Friåkning • Leoni Zopp • Matterhorn • Offpist • Schweiz • schweiziska alperna • Skidåkning • Skidor • skidor idag • Zermatt