Innsbruck Road. Foto: Daniel Bear
Bilfri puderjakt i Innsbruck
När Neil Willimans bil gick sönder utforskade han sin hemstad Innsbruck via andra transportmedel. Resultatet blev en film om organisk skidåkning.
I nästan hela mitt liv har jag haft turen att bo på platser där jag kan titta ut genom fönstret och se berg, eller åtminstone kullar – som nu när jag bosatt mig med min lilla familj i Innsbruck i Österrike. När jag inte kunnat göra det känner jag mig lite vilsen och intalar mig själv att det är på grund av att det blir svårt att skilja norr från söder.
Men i verkligheten tror jag att det beror på att jag inte får någon visuell inspiration för vart jag ska åka, vad jag ska utforska, vad jag ska vandra, klättra, cykla upp, flyga iväg eller åka skidor härnäst. Kanske är det någon form av missbrukartillstånd, men i så fall mår jag bra av att vara en fungerande knarkare som gärna underkastar mig den här lasten som terapi.

Rörligheten och flexibiliteten som en bil ger är både en välsignelse och en förbannelse för att klia det som kliar och stilla beroendet. När du effektivt kan resa var som helst inom ett par hundra tusen meter för en dagstur är pressen stor på att välja det absolut bästa alternativet.

Släng in icke-överensstämmande snöförhållanden, halvpålitliga väderprognoser, flertalet olika åsikter och önskan om nya upplevelser kontra gamla goda favoriter, och kvällen som ägnas åt att planera morgondagens äventyr kan kännas mer som en övning i teambuilding än en avslappnad och njutbar pratstund om hur rolig morgondagen faktiskt ska bli.

och samma dag.

De flesta människor skulle inte överväga att skippa bilåkandet för att lösa »problemet«, och ärligt talat inte jag heller. Men när den andra bilen som vi migrerat från Sverige till Österrike gick sönder och lämnade oss utan hjul och två takboxar, gav vi det en chans.
Många av våra favoritåk på den lokala resorten Axamer Lizum tar dig ner till en annan dal ändå, och då är det lättare att ta en buss hem än att försöka ta sig tillbaka till bilen.

Genom det här skälet, miljöpåverkan och annan delvis övertygande korrespondens som absolut hade något att göra med pengar, parkering eller att inte vilja ta itu med bilregistreringsbyråkrati på tyska, satte vi »modigt« ut för att göra vad många människor hade gjort tidigare, att försöka att ta sig till stor skidåkning, utan bil.

Plötsligt beslutade vi oss också för att göra film av den här idén och det kändes nästan overkligt. Som att jag hade vaknat upp från en trevlig tupplur och dagdrömt om idealistiska begrepp och att någon då hade tagit mitt sömniga mumlande som ett muntligt kontrakt om att göra skidfilm.
Att sedan i praktiken producera en riktig skid- och snowboardfilm med stora åk som kan ses från de närmaste orterna till Innsbruck och ta sig dit med bussar, liftar och turande kändes en aning svårare under de kalla höstmorgnarna. Men nu hade vi bestämt oss och var dedikerade till uppgiften.


Att befinna sig i positionen som producent, platsscout, idrottsman, assisterande regissör, pseudoguide och allmän beslutsfattare var ett stort ögonblick för någon som jag som precis avslutat ett ingenjörskontorsjobb och förväntade sig att bli pappa när vintern tog slut.
Särskilt i och med att det hela började med att jag bara ville åka skidor på stora face och linjer som jag kunde se från mitt hem och ta mig dit för egen maskin.

Men övriga i filmcrewet pushade och stöttade verkligen mig i att förena de tvivelaktigt namngivna Team Useless- och Snowmads-gängen för att skapa en österrikisk och nyazeeländsk fusionsrätt med lite spanska och tyska kryddor.

Smaken blev ungefär så vild som det låter. Dessutom anslöt sig Freeride World Tour och Protect Our Winters till projektet och överraskade oss med tågbiljetter över hela Europa för att tävla vid och kommentera FWT-stoppen, vilket gav mer djup åt filmen.

Att det mesta löste sig är det galnaste för mig. Någon sa en gång till mig »livet är vad som händer medan du är upptagen med att göra andra planer«, och jag har aldrig känt att det var så sant som nu.
Vi skulle gå för att spana in en linje, ta reda på att det inte gick att åka skidor, sörja och sedan av misstag upptäcka något lika bra på väg ut. Vi fick åka skidor från toppar som vi tittat på i många år och bara är på under vissa förhållanden.

Men mest meningsfullt för mig är att vi hittade nya linjer precis intill där vi bor. Tidigare tittade vi bara på snörapporten och hoppade in i bilen och körde till platsen med bäst snödjup. Nu fick vi uppleva åk som man bokstavligen kunde gå eller cykla till från våra hem. Eller helt nya rännor som bara var lite mer dolda och tog en extra dag av förberedelser.

Visst, bara för att dessa »nya« linjer var nära betydde inte att de var lättillgängliga. I vissa fall fanns det goda skäl till att vi aldrig åkt dem. Linjen direkt bakom mitt hus är till exempel ett taggigt och lockande face, som bara råkar vara en över 1 600 meter brant vertikal vandring från vägen. Att bära den tunga friåkningsutrustningen för att åka en filmlinje och börja supertidigt för att få morgonljuset, gör att det känns som en ganska lång väg.
Så även om det kanske inte var lättare, var det mycket mer tillfredsställande och meningsfullt.

Nu kan jag sitta på min balkong, eller ta en promenad, titta på bergen runt mig och le med den tysta vetskapen om att jag har åkt skidor på det där facet. Jag hittade en linje genom den där couloir-labyrinten som jag aldrig sett ett spår in och jag kom dit på ett sätt som fick mig att känna mig som en upptäcktsresande.
Visst är det trevligt att det gjordes på ett sätt som är mer miljövänligt också, men jag försöker inte predika om att »leva grönt« och antyda att alla som inte gör det samma är sämre människor.

Ja, det skulle vara bättre för planeten om alla åt en växtbaserad kost, inte hade en bil (om möjligt, eller hade en el-/hybridbil) och aktivt kampanjade och röstade för miljövänlig kraft och politik.
Jag är ett stort fan av alla dessa saker och redo att ägna en stor del av mitt liv åt att eftersträva och marknadsföra dem, men vad den här artikeln egentligen handlar om är att uppmana dig att utforska din egen bakgård, om du har möjlligheten till det. Bara för att det är lätt att resa till andra platser betyder det inte att du måste.
Kanske kommer du att ha oproduktiva dagar på jakt efter roliga aktiviteter, platser eller människor närmare hemmet, eller kanske kommer du att upptäcka något fantastiskt som alla har förbisett eftersom det är »för uppenbart«.

Hur som helst kommer du att känna en starkare koppling till platsen du bor på, vilket är ett stort steg för att motivera dig själv och andra att ta hand om den. Kanske hittar du ditt eget sätt att öppna ditt sinne och ögon lite mer.
Oavsett hur du väljer att göra det, oavsett omfattning, är jag ganska säker på att du kommer att hitta något speciellt, inuti dig själv eller utvändigt.
Innsbruck. Powder. People.
Innsbruck. Powder. People. filmades, redigerades och regisserades av Timmy Schröder, filmades och fotograferades av Daniel Bear och producerades av Neil
Williman, Karin Lechner och Sam Good.
Filmen har än så länge enbart gått upp på vita dukar under filmfestivaler. Men följ @ibkpowderpeople så håller du koll på när den blir tillgänglig för kreti och pleti.
Läs mer om skidorter i Österrike:
• Österrikes 8 skönaste skidorter
• Stuben – det klassiska friåkningsmeckat i Arlberg
• Lech blandar ren lyx med fantastisk friåkning
• Bad Gastein – svenskfavoriten i Österrike
• Ischgl levererar perfektion både på berget och i byn
• Ötztal och Sölden har stor skidåkning både pist och offpist
• Kitzbühel – Hahnenkamm och perfekt carving
• Gargellen – Montafondalens friåkningspärla
• Westendorf – pärlan i Österrikes största skidområde
Text: Redaktionen • 2022-03-17
Österrike • bil • bilfritt • Buss • Innsbruck • kollektivtrafik • Neil Williman • Österrike • Puder
©saalbach.com/Andreas Putz
Skicircus – fyra byar, 270 kilometer och en hel värld av skidåkning
Från branta VM-backar och vida carvingsvängar till orörd pudersnö och långa luncher i solen. I Skicircus Saalbach Hinterglemm Leogang Fieberbrunn ryms det mesta som gör en skidsemester minnesvärd. Med 270 kilometer sammanhängande pister, några av Alpernas mest omtalade friåkningsberg och spännande nyheter inför vintern 2026/2027 finns det gott om anledningar att återvända till den österrikiska skidmetropolen.
Futuristiska fjällfantasier, bilfria alpbyar och skidorter med alldeles egen karaktär. Från Avoriaz märkliga arkitektur till Mürrens svindlande bergshylla – här är platserna där skidåkningen bara är halva upplevelsen.
Fem skidorter som inte liknar någon annan
Glöm identiska alpstugor, souvenirbutiker och afterskibarer med samma gamla spellista. Vissa skidorter har en personlighet som är så stark att själva byn nästan konkurrerar med skidåkningen. Från futuristiska betongfantasier till bilfria sagovärldar och italienska arkitekturexperiment. Här är fem skidorter som vägrar vara som alla andra. Och en bubblare som får oss att undra om vi hamnat i rätt århundrade.
Mest lästa
- Fem ikoniska liftar som gör resan till toppen till ett nöje
- Skippa papperskartan – här är skidorterna med smarta appar
- Fem skidorter som inte liknar någon annan
- Snösmocka på väg mot Alperna – här faller mest snö i helgen
- Bästa skidorterna i Schweiz 2026 – 8 tips från experten
- Tech: Smarta hjälmar, digitala goggles och pjäxor som tänker nytt
- Polartec Alpha Direct – fluffet som förändrar allt
- Skidtest i Sölden, ny FWT-serie och friåkningsfest i St. Anton
- Skidtest 2026: Skidor för hela berget
- Bli bättre på carving – träna dig till perfekta svängar i vinter
Snön är på väg. Under helgen den 20–22 november väntas ett rejält snöväder dra in över Alperna. Störst mängder väntas i Frankrike, västra Schweiz och nordvästra Italien, där det lokalt kan falla uppemot 75 centimeter nysnö. Kartan är en illustration av det väntade snövädret.
Snösmocka på väg mot Alperna – här faller mest snö i helgen
Vintern gör entré med besked. Under helgen den 20–22 november väntas stora mängder snö över delar av Alperna, med uppemot 75 centimeter nysnö på sina håll. Framför allt är det de franska Alperna, västra Schweiz och nordvästra Italien som ser ut att få en rejäl påfyllning.
Från pratglada skidhjälmar och digitala skidglasögon till smartare pjäxor och spännsystem. Vinterns tekniknyheter visar att skidbranschen fortsätter att tänja på gränserna för komfort, funktion och innovation. Foto: Rekkie
Tech: Smarta hjälmar, digitala goggles och pjäxor som tänker nytt
Skidprylarna blir allt smartare. Från hjälmar med JBL-ljud och goggles med inbyggda pistkartor till pjäxor som är enklare att kliva i. Här är fem tekniknyheter som vill förändra din vinter på berget.
Från säsongspremiärer i Alperna och brant friåkning i Snowbird till magiska snöskulpturer i Ischgl. Skidvintern växlar upp och bjuder på både nyheter och överraskningar.
Snön är här, liftarna öppnar och Harry Potter tar över pisten
Skidsäsongen växlar upp. Alpernas liftar börjar snurra, Snowbird laddar för friåkningsfest och i Ischgl väntar både trollkarlar och en LEGO-byggd supersportbil. Här är veckans Skidsnack.
Med skidortens pistkarta i mobilen blir det enklare att hitta rätt bland liftar och nedfarter. Med GPS kan du dessutom se var du befinner dig – och ibland även var resten av sällskapet håller hus. Foto: SkiStar
Skippa papperskartan – här är skidorterna med smarta appar
Glöm skrynkliga pistkartor, fel liftar och desperata försök att hitta tillbaka till rätt dal innan liftarna stänger. Med GPS, interaktiva pistkartor och smart navigering har mobilen blivit skidåkarens bästa vägvisare. Här är några skidorter i Europa där apparna hjälper dig att hitta rätt bland liftar och pister – och ibland även hitta resten av sällskapet.