Det är strax efter jul och det är en av de där dagarna i livet du tror att du aldrig ska glömma. Det snöar 40 centimeter under dagen och spåren du lägger i den glesa skogen vid Niseko … försvinner innan de ens funnits. Det är tredje dagen det är så här. Du har redan glömt de andra två. De säger att det ska fortsätta. Och det är väl troligt. Innan vintern är slut ska Niseko få tio meter snö. Det är inte ovanligt, det är bara det normala

Du minns första gången du åkte skidor här i Japan. För 20 år sedan. Det bottenlösa. Du tänker på nya feta lagg och du tänker på att snowboarden ändå förändrade allt. Numera kallas festen på pudret i de japanska skogarna lite skämtsamt för ”gubbåkning”. Inte mycket att snacka om egentligen. Ont i knäna gör det i alla fall inte – det viktlösa tillståndet du upplever på skidor ger ett sken av evig ungdom.

”Spåren du lägger i den glesa skogen vid Niseko … försvinner innan de ens funnits.”

---

Du känner dig ett med nuet. Uppslukad av det ögonblick som finns i väntan på nästa sväng. Det är som om allt går i slow motion. Ändå kommer du ned lite fortare för varje gång. Du lär dig skogen allt bättre. Det är som om sluttningen har sina inneboende stigar. Ungefär som aboriginals egna sånglinjer.

Skogsåkning är ett evigt stigfinnande. Den Nya Zeeländske fårbonden William Herbert Guthrie-Smith studerade hästar. Han såg att hästar som slött gick fram över stora öppna fält väldigt sällan brydde sig om den rakaste vägen. De satte bara ner hovarna där det var bekvämast och enklast. Ett strosande på fyra hovar. Men så fort farten ökade ju genare svängar, ju rakare linjer tog hästarna. Skogsskidåkning är detsamma. Sökandet efter linjen som fångar dig mitt i nuet utan motstånd.

På kvällen träffar du din gamle vän Taro Tamai. Han har gått på tur. Du frågar varför? ”För mycket folk”, säger din vän och ler. Det är den ständiga klagan numera, vare sig du är vid en laxälv i Swedish Lapland eller i en översnöad skog på Hokkaido. Du vet inte vad du ska svara, så ni går och tar en te på caféet vid krönet på väg till hans shop. Själv minns du när det var liftkö på Nalovardo i Sorsele också. Det var då du växte upp. När Stenmark infiltrerat varje byhåla i ladet. Det är inte ofta du upplever kö där numera. Speciellt inte när det snöat 40 centimeter. Världen har förändrats. Krympt. Alla vet att den japanska skogen är magnifik. När Taro Tamai kom hit för 30 år sedan var han ensam. Åtta personer hade årskort i Niseko. Idag är det fullt. Men Taro har ingen annanstans att ta vägen än Niseko. Han har vart nästan överallt och det är för bra här i byn. Så han går på tur och undrar var alla utlänningar kom ifrån egentligen. De som nu köper hans brädor.

I morgon vet du att det japanska nyårsfirandet ska starta. Då blir det fullt på riktigt. Men kanske inte i skogen, bara i liften och på krogen. Japanerna gillar inte gubbåkning på samma sätt. Själv går du på något sätt i ide veckan över nyår. Sen tar du igen det igen vecka två och tre och fyra. Säsongens bästa veckor. Inte så mycket folk i liften, bra med snö ett år som detta, som fyllt på bra redan innan jul. Men fler än åtta är ni förstås. Kanske hänger du på Taro och hans kompisar någon dag. På tur till andra berg. Det tar tid att lära sig ett skidsystem. Det tar ännu längre tid att lära sig vad som är utanför ett system. Att finna sina sånglinjer genom skogen.

---

Niseko | Japan

Ät

Yoteimaru, Kutchan

Drick

Bar Gyu+

Bo

Moiwa Lodge

Åk

Puder

Info

niseko.ne.jp/en

---

Läs mer om världens bästa skidåkning:

• Alta
• Chamonix
• Cortina d’Ampezzo
• Courmayeur
• Engelberg
• La Grave
• Montafon
• Monterosa
• Niseko
• Revelstoke
• Serre Chevalier
• St Anton
• Vail
• Verbier
• Whistler
• Zermatt

---

---

Text: Håkan Stenlund • 2018-10-05

Japan • Världens Bästa Skidåkning • Japan • Niseko • Världens bästa skidåkning