Mr Enander vet också hur man trycker av en bra selfie. Såklart.
Fotografen som förändrade Engelberg
Få fotografer har satt en skidort på kartan som Oskar Enander gjort med Engelberg. Här är berättelsen om göteborgaren som idag är en av världens högst ansedda skidfotografer.
Att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt är lika mycket tur som en gåva.
För när Oskar Enander och hans två skibumkompisar rullade in i Engelberg-dalen i sin husbil i februari 2002, på vad som var tänkt att bli ett kort stopp på väg till Chamonix för att spendera säsongen där, var det början på en livslång kärlek.
Det slutade nämligen aldrig snöa i Engelberg, så han blev helt enkelt kvar.
– Det var som en dröm, skidåkningen var grym så jag kunde helt enkelt inte åka därifrån, säger Enander vid minnet.
Det var den perfekta platsen för Enander att utveckla sin nya hobby, skidfoto. Hans väg till framgång gick från noll till hundra i raketfart.
Inom loppet av ett enda år gick han från att vara nybörjare till att betraktas som en av världens bästa skidfotografer. Han var helt enkelt på rätt plats vid precis rätt tidpunkt.
Engelberg var vid den här tiden en ganska sömning bergsby, förvisso med det gigantiska Titlis med sina nordvända sluttningar och ett av Alpernas största årliga snöfall.
Men trots de stora ytorna, den branta åkningen och den orörda snön höll bergskedjans offpiståkare hellre till på andra ställen som Chamonix, St Anton eller La Grave.
Det skulle snart förändras och i centrum stod en gänglig ung man från Göteborg med sin kamera i handen.
Han träffade en lokal tjej och slog sig ner i staden. Att återvända till sitt hem i Göteborg på somrarna var inte längre ett alternativ – och ingenjörsutbildningen på Chalmers som han börjat på var sedan länge avhoppad.
– Jag insåg snart att ingenjörsyrket inte var något för mig; jag är mer av en kreativ själ. Helt ärligt, bergen fångade min själ, och jag har aldrig sett tillbaka, säger Enander.
Hans väg in i skidfotons innersta väsen var lite av en slump än något som var planerat, eller ens något som han drömt om.
– Jag har alltid varit intresserad av fotografering, men det var först när jag kom till Schweiz som jag började satsa på det mer seriöst. Jag har aldrig tagit några kurser eller något sådant. Jag är självlärd och tog helt enkelt massor av bilder och lärde mig av mina misstag. Jag antar att det var så jag också kom att utveckla min egen stil inom fotografering. Jag följde aldrig någon annans regler; jag skapade mina egna.
I Engelberg mötte han snabbt schweizaren Cyrille Boinay och amerikanen Stephan Drake, ett dynamiskt, visionärt team som precis hade startat sitt eget skidmärke DrakeBoinay, eller DB Skis.
I en era där friåkningen förändrades dramatiskt, påverkad av snowboardrörelsen ett halvt decennium tidigare, var DrakeBoinay det första oberoende skidmärket som riktade sig direkt till den del av skidåkarna som jagade puder.
Vid en tid då de stora märkena gemensamt endast erbjöd ett fåtal bredare skidmodeller, designade för toppturer, skakade DrakeBoinay om skidvärlden genom att enbart tillverka breda skidor för den nya, växande friåkningsrörelsen.
DrakeBoinay behövde en fotograf för att fånga deras vision, en vision där skidkulturen var lika viktig som själva konstruktionen av skidorna.
Och just där kom Oskar Enander perfekt in i bilden.
Trion blev snabbt nära vänner och inledde ett produktivt partnerskap där Enander blev den visuella leverantören av DrakeBoinays material, vilket inte bara fångade skidvärldens intresse för hur åkarna svävade över snön, utan också för de enorma ytorna på Titlis.
Sedan kom nästa kapitel i berättelsen, också det lite av en slump. Det legendariska filmteamet Free Radicals var i byn och Enander träffade dem i liftkön och började följa med dem runt berget.
En dag, fann han sig axel mot axel med Gösta Fries, redan då etablerad skidofotograf för bland annat Åka Skidor, i en liten grotta med dramatiska istappar som sköt ut över kanten. Hans bild av åkaren Kalle Eriksson som flyger genom luften samtidigt som istapparna lyses upp av den gula eftermiddagssolen blev en banger av episka mått. Av en slump skickade han in den bilden, tillsammans med några andra, till fotoredaktören David Reddick på Powder Magazine i USA.
Vid denna tidpunkt hade Enander bara hållit på med skidfoto seriöst i tre månader och hade inte sålt en enda bild ännu. Men Reddick såg något särskilt i den unge svenskens bilder och utsåg just den bilden till Powders Photo of the Year 2003.
Plötsligt befann sig Enander på scenen vid Powder Awards i Aspen, där han tog emot sitt pris framför en publik full av skidlegendarer och branschens toppnamn. Inom loppet av ett år hade Enander gått från nybörjare till att ses som en av världens bästa skidfotografer.
Återigen hade han visat sig vara på rätt plats vid precis rätt tidpunkt. Friåkningen som koncept tog fart, och Enander blev en av de centrala gestalterna i denna växande rörelse.
Och inte minst, han var med och satte Engelberg på världens skidkarta.
För inom bara ett par år så var byn närmast invaderad av svenska skidåkare som spårade upp Titlis som om det inte fanns någon morgondag och härjade på afterskin på Yucatan i samma anda. Eller Schwedepacke som byborna kallade dem innan de snabbt insåg att de där svenskarna både var trevliga personer och seriösa skidåkare. Många av svenskarna stannade kvar i byn året runt, skaffade sig en schweizisk partner, barn och ett nytt liv.
Hade det hänt utan Enanders bilder? Garanterat, vi svenskar har ju en förmåga att leta upp nästa nya puderhåla innan resten av världens offpiståkare.
Men den förvandling som Engelberg genomgått och blivit en internationellt omtalad skidort, ja där har Enander verkligen spelat en stor roll. För när liftbolaget ska anlita en fotograf för en kampanj eller bilder på sociala medier så är han den första som de ringer. Bara en sådan sak som att han kan använda VIP-ingången till gondolen på en puderdag säger en hel del om hans status och betydelse.
Snabbspola fram till idag, och Enander bor nu i ett fyravåningshus i Engelberg med sin flickvän Silje och deras två små döttrar. Han är numera en etablerad skidfotograf och rent av en del av »den gamla skolan« inom yrket. Och en av de allra bästa som jobbar med de främsta varumärkena i branschen och med otaliga omslag på världens skidtidningar på meritlistan.
– Engelberg är ju hemma numera. Det är klart att det förändrats en massa sen jag kom hit för över 20 år sedan men det är fortfarande lite samma känsla i byn och på berget. Jag älskar livet här och jag hoppas det märks i mina bilder.
Läs mer om skidåkning i Schweiz:
• Klosters bjuder på kunglig friåkningsterräng
• Bergsguidens bästa åk i Verbier
• Nendaz – 4 Vallées bästa friåkningshemlighet
Text: Tobias Liljeroth Foto: Oskar Enander • 2025-12-01
Artiklar • Schweiz • 00-talet • Åka Skidor 50 år • Bild • enander • engel • Engelberg • Engelberg-Titlis • Foto • fotograf • liljeroth • Oskar Enander • Schweiz • stephan drake • Titlis • Tobias Liljeroth