»Bergen är höga och kejsaren är långt borta« Kinesiskt ordspråk. Så även på Rerrogaises topp.
Ammarnäs – där vägen börjar
Ett av Europas största skyddade områden, 25 000 renar och berg som nästan aldrig sett skidåkare. Vi fick möjlighet att ta oss in och åka skidor där spåren ligger glesare än på väldigt många platser.
De borde vara här nu, tänker Johan, när han vankar fram och tillbaka i den gamla läkarvillan.
Simon och John var ju rejäla människor, men de andra två var ju utsocknes.
Dagens solstrålar har för länge sedan försvunnit bakom berget och natten med dess faror pockar på.
Och vem är inte bättre lämpad än Johan Sjöström för uppgiften?
Johan beslutar sig för att ge sig ut och söka, trots att det inte finns någon täckning där ute, samtidigt som skoterföret är sörjigt och svårt även för den vane.
Och vem är inte bättre lämpad än Johan Sjöström för uppgiften? Fjällräddare, ledbyggare, kompis med renskötarna och med ett respekterat släktskap.
Det var nämligen Johans gammelfarfar som försåg byn med utsäde och proviant när han under sina bytesresor färdades med skidor de 15 svåra milen över kalfjället till Norge tur och retur, ibland med en last på 45 kilo.
Samtidigt som Johan gör sig redo på skotern färdas det tilltänkta eftersöksmålet bara några kilometrar därifrån.
Dagen har bestått av ett maximalt uttag av topptursskidåkning och på väg tillbaka till civilisationen har vi färdats med skoter genom ett månlandskap blandat med berg som vi inte visste fanns.
Kärleksfulla blickar har riktats mot bergen, där vi naiva om tyngdlagens kraft sett ut möjliga och omöjliga skidåk.
Vi befinner oss där vägen slutar eller om man frågar byborna där vägen börjar, i Ammarnäs. Geografiskt ligger Ammarnäs i nordvästra Västerbotten och touchar nästan Norrbotten.
För en vän av Åka Skidor ligger de mer kända skidorterna Tärnaby och Hemavan »bara runt berget« söderut. Inte speciellt långt fågelvägen, men bilvägen tar det hela tre och en halv timme mellan orterna.
Ammarnäs å sin sida är kanske inte mest känd för sin skidåkning, utan mer för att Kungsleden passerar här, och den där potatisbacken, -en moränkulle från istiden som är gynnsam för just potatisodling.
Dagens Ammarnäs började sakta växa fram i mitten av 1800-talet då nybyggare flyttade till orten.
Innan dess var det uteslutande samer som vistades här. Att vara nybyggare här var ingen dans på rosor.
Villkoren för dessa fjällbönder var strävsamt, där de bland annat var tvungen att uppföra byggnader och odla en viss areal för att ha kvar sin rätt som hemmansägare.
Avstånden gjorde inte heller livet lättare. I boken ”Ammarnäsbygdens historia 1803 – 2008” beskrivs berättelser om isolation, bland annat om en ung man som fick gå uppemot 40 mil till rekryten.
En mer sorgsen berättelse är den om Karl Andersson som lämnade sin sjuka fru på Umeå sjukhus.
Av läkarna fick han en tid då hon förväntades vara färdigbehandlad. När tiden var kommen och Karl besökte sjukhuset för att hämta hem frun, var hon redan död och begraven.
Geografiskt består avstånden än idag, men med oljerevolutionen har de tidsmässigt blivit närmare.
Vilket ska ge oss ambivalenta känslor när vi tar oss an Ammarnäs högsta berg, Rerrogaise.
Jag inspekterar dem från topp till tå, två till antalet är de. Det ser ut att skilja 10–15 år mellan dem.
Den äldre av dem har konstigt nog bekanta ansiktsdrag. Kropparna är smala och hårda, vilket signalerar att fysiskt arbete inte kommer att bekomma dem.
Nertill skiljer de ut sig mot oss, de har snowboardskor. Alltså ska de topptura med splitboards.
Direkt känner jag uppmuntrande nog mig ha fysiska fördelar, splitboards är betydligt tyngre att topptura med än skidor.
Detta tycks inte bekymra dessa herrar när de hälsar oss välkomna med ett glatt leende.
— John Grundström
— Simon Grundström
Bröder? Nej. Släkt? Ja.
Att benämnas Grundström i Ammarnäs är inget konstigt i sig.
Tillsammans med Strömgren tillhör namnet ett av de vanligaste.
På samma sätt som att man heter Marklund i Skellefteå eller Stålnacke i Kiruna. Trots att deras namn förkunnar om Ammarnäsbörd är detta ett äventyr även för dem.
— Vi har aldrig åkt skidor utför Rerrogaise, säger den yngre Simon.
Kanske är det dess otillgänglighet som gjort att knappt någon hört talas om någon som åkt skidor på berget.
Från Ammarnäs får man räkna med en skotertur på tre timmar.
Nu är det inte bara en lång skotertur, du får med största sannolikhet inte färdas den sista milen med skoter.
Sträckan längs Tärnasjön till Skidbäcksstugan är nämligen endast förbehållet samer och de som är mantalsskrivna i Ammarnäs.
Läs mer om skidåkning i Sverige:
• Sveriges 11 bästa pister
• Lista: Sveriges bästa skogsåkning
• Sveriges 10 bästa toppturer
Den motiverade får istället välja hundspann eller att gå med turskidor och pulka till den naturliga starten Skidbäcksstugn.
Men att därifrån gå med skidor upp till toppen av Rerrogaise tycks vara något väldigt sällsynt.
Just därför har Simon och John släppt alla tvingande göromål när ryktena gick i byn att två utsocknes skulle göra ett försök på berget. Detta har inneburit att Johan Sjöström för dagen måste ta över Simons kommunarbete i byn.
Efter hälsningsritualerna startar vi vår tur.
Lyckligtvis bjuds vi på det bästa vädret som fjällen kan uppbåda och snart far skaljackan ner i ryggsäcken när solstrålarna blir för varma.
Vi färdas från Skidbäcksstugan genom en urskog av krokiga fjällbjörkar, dit ingen avverkning hittat.
Ju fler höjdmeter som betas av desto färre blir fjällbjörkarna och med det blir också resten av landskapet mer synligt.
Det är stora vidder som öppnar upp sig åt alla väderstreck.
Läs mer om världens bästa skidåkning:
• Alta
• Chamonix
• Cortina d’Ampezzo
• Courmayeur
• Engelberg
• La Grave
• Montafon
• Monterosa
• Niseko
• Revelstoke
• Serre Chevalier
• St Anton
• Vail
• Verbier
• Whistler
• Zermatt
Runt om oss är det berg som sträcker sig mellan 1 500 och 1 700 meter mot skyn och i dalgångarna på 500 till 600 meter över havet syns fjällbjörkarna där deras regelbundenhet ibland bryts av när de måste samsas med vattendrag.
Svårräknat blir det inte för fallhöjdsräknaren här i Vindelfjällens naturreservat, Sveriges största och till ytan ungefär lika stort som Hallands län.
Här finns det oräkneliga åk som i alla fall är 1 000 fallhöjdsmeter.
Vårt mål Rerrogaise är på 1 612 meter över havet och dess västra sluttning har blivit synlig för oss.
I detta väderstreck ser berget runt ut, men med en vacker skidåkarvänlig fåra som delar bergets fot.
På en topografisk karta har vi innan turen sett att under dess topp ska det finnas en stor bergvägg mot öster. Och där den vertikala väggen tar slut ska det växa fram en glaciär.
En intressant miljö har vi antagit, och försöker därför runda berget för att ta oss an glaciären nerifrån.
— Titta, ropar Tobbe plötsligt till.
I snön syns djurspår som i bestämd riktning tagit ut kursen mot dit vi ska.
— Kan det vara järv?
Frågan är inte alls långsökt.
Bland Sveriges järvar finns en fjärdedel av beståndet i Västerbotten, vilket innebär strax under 100 till antalet.
Det är lätt att tro att djurlivet är sparsamt när vi toppturar i en kritvit miljö som stundom känns nästintill sjukvårdsklinisk.
Men granskar man snön hittas det gott om avslöjande spår lite överallt. Det som vi däremot inte ser under hela vår vistelse är några ytterligare skidspår, detta är djurens rike.
Tiden går och det där med att »bara gå runt berget« för att starta stigningen på glaciärsidan, förefaller vara ett större projekt än vi anat.
I en svag tanke undrar jag varför vi inte tog skotern runt berget. Jag låter denna ynkliga tanke förbli en tanke.
Att dryfta detta i skoterförbudsterräng i Västerbotten framställer en inte i så bra dager.
Moralen förefaller hög här, man inte vara stor på sig.
Framlidna Västerbottenförfattaren P.O Enqvist sägs ha nämnt att vid pojkfotbollen existerade inte något så moraliskt förkastligt som att »filma« till sig fördelar.
Och nya författarstjärnskottet från länet Karin Smirnoff minskar hennes personers betydelse i romanerna genom att skriva hela deras namn med små versaler.
Det skulle inte heller se bra ut om Simon skulle bryta mot detta förbud. Han som rekorderlig karl med anspråk på att bli fjällräddare kan ju inte framstå som en syltrygg.
Några timmar senare står vi på toppen av Sorsele kommuns högsta berg, Rerrogaise.
Tobbe var den förste att gå upp i limningen och överge att runda berget.
Istället har vi gjort slag i brantare terräng och följt en kam som snarare kan beskrivas som en ås.
Nåväl, toppen är luftig och ger en magnifik utsikt. I norr täcks horisonten av avlösande berg, vilket gör att fjällvärlden känns oändlig.
Detta är en miljö som får den stressade storstadsbon att bli lugn, den uppblåste att bli liten och ateisten att bli agnostiker.
Berget har två personligheter.
Ruben Östlund fattade att något stort var på gång.
I västlig riktning mot Skidbäcksstugan är berget mer runt till karaktären, med stora fält att lägga högfartssvängar i.
Åt motsatt sida finns det där stupet som vi såg på den topografiska kartan.
Vi kan skatta oss lyckliga för det fina vädret. Inte bara för skidåkningen utan också för att inte riskera att ramla över kanten mot en säker död.
Gamla rykten berättar om en sådan svår olycka inte långt härifrån på berget Sulåvie.
Själva kanten är flera hundra meter lång och den vertikala bergväggen uppskattas till runt 30 meter.
Och det är med en nervös balansakt vi försöker se ner på den underliggande glaciären. Står vi på säker mark eller har vi förvillat oss ut på en skör hängdriva?
— Vilken väg ska vi åka ner? undrar en av vapenbröderna.
Jaha, då var vi tillbaka till samma frågeställning som tidigare, men nu nedför.
Ska vi åka ner mot glaciärsidan, ett visuellt vackert åk som håller i sig, men med samma mödosamma tur runt berget.
Eller ska vi ta ut motsatt riktningen och sikta skidspetsarna mot Skidbäcksstugan där vår tänkta sovplats för natten är.
— Vi kommer tillbaka, säger en av oss i ett försvarstal att välja den enklare vägen.
Åket ner mot Skidbäcksstugan börjar enkelt för att senare dela sig i en ravin på skidåkarens höger.
På en av kanterna syns ett litet äldre lavinsläpp.
Snön är så pass bra att man med lätthet kan stå rakryggad och proklamera att våren är den bästa tiden i fjällen. Surfig och enkel skidåkning.
Efter stora svängar i ett långt åk kan vi lägga Rerrogaise till bokföringen.
Men det är inte bara vi som fattat tycke för detta berg.
Jonas Knutsson är jazz/folkmusiker och så sent som 2020 grammisvinnare.
Kanske är artisten Avicii mer känd för allmänheten, där den forne elektromusikern använde en av Jonas låtskatter till låten »Dear boy«.
Men något större än så för en skidåkare är förstås att Jonas Knutsson namngett en låt till just Rerrogaise.
— Jag spelade i mitten på 90-talet en konsert på Ammarnäsgården och fick idén att stanna kvar.
Med mig hade jag en diktafon där jag sjöng in små melodier då jag inspirerades av den makalöst vackra och mäktiga naturen.
Hela albumet Malgomaj är melodier från Ammarnästiden, en av melodierna blev Rerrogaise som är av jojkkaraktär.
Rerrogaise är alltså inte bara en geografisk plats och nu ett skidåkarberg, utan även finkultur.
Frukosten kommer att bestå av mjölk, havre och lingonsylt.
Under denna natt delar vi huset med ett par från Tjeckien som går med turskidor på platten.
Lunchen detsamma och middagen av en smörgås.
Kvällen innan har vi övernattat i länsstyrelsens stuga med det passande namnet Skidbäcksstugan.
Det är något så löjligt bra att man inackorderar sig för 100 kronor natten, som kan betalas vid hemkomst då antalet nätter räknats ihop.
Inte blir det sämre av att Skidbäcksstugan är helt nyrenoverad, där huset består av två avskilda boenden.
Under denna natt delar vi huset med ett par från Tjeckien som går med turskidor på platten.
En kväll utan kontaktmöjligheter med omvärlden gör att vi istället kan bekanta oss så som mänskligheten gjorde förr.
Både John och Simon har snowboardbakgrund, en på skidhemmet i Tärnaby och den andra på gymnasiet i Vännäs.
Samtalet glider snabbt in på miljö. Kanske är Johns jobb en bidragande orsak, då han jobbar med hållbarhet på konsultföretaget Sweco.
Vi fick en föraning om detta innan turen då John lät motvillig till att vi skulle bruka skotertransport.
En inte helt vanlig inställning i denna region där skoter ses som en del av det vardagliga livet.
Och siffrorna talar sitt tydliga språk, i Sorsele kommun finns det 1 781 registrerade skotrar på ett kommuninvånartal på 2 443, det innebär en skotertäthet på nästan tre av fyra.
Att John inte är en av dem behöver kanske inte nämnas men hans miljöengagemang manifesteras även av att han inte äger någon bil.
Ofta kan man höra i samhällsdebatten att det inte går att leva i glesbygden utan bil.
Men vad är då Ammarnäs?
Där det säkraste sättet till skolk i ungdomen är att missa enda morgonbussen från Ammarnäs till skolan nio mil bort i Sorsele.
När John resonerar kring miljöfrågorna ser jag att han är mycket lik sin syster och de bekanta ansiktsdragen faller på plats.
Hon var en flyktig bekantskap för ett halvt liv sedan i ett romantiserande universitetsliv.
Från Skidbäcksstugan har vi under kvällen sett solen sakta gå ner i väst.
Olika färgtoner har bergen som ligger i motsatt riktning från Rerrogaise speglat sig i.
Berg med namn så som Lájvárde, Mieskiede och Tjuhkale.
Men på ett retsamt sätt är det berget Gábbe som lockat oss när vi blickat ut från vårt boende.
Kommer Ammarnäs bli den nya destinationen för toppturer?
Denna skönhet sträcker sig till 1 387 meter över havet, där man under hela stigningen upp följer en bergskam.
Det är denna vi satt fart mot när frukosten är intagen.
Vädret är ännu en gång med oss och vi har en bråd dag om vi ska hinna med alla våra tänkta toppar.
Det skall turas i sådan utsträckning att det nästan kan klassas som ett självskadebeteende.
Med alla dessa beskrivna toppar som tycks rada upp sig som ett pärlband; Kommer Ammarnäs bli den nya destinationen för toppturer?
Svaret är nej, inte än så länge i alla fall.
Tillgängligheten till bergen är för mödosam för den stora massan, insatserna är helt enkelt för stora.
Förvisso finns toppturer närmare Ammarnäs by.
Populär bland byborna är då Gájsátje, en trevlig kortare tur som även bjuder på skogsåkning.
Dock saknas det »stora åket«.
Detta har en bybo fått erfara då det blev anmält som en kommersiell verksamhet.
Men att köra ut skidåkare till bergen är väl ett alternativ, kanske någon problemlösare ropar?
Om det vore så enkelt.
Detta har en bybo fått erfara då det blev anmält som en kommersiell verksamhet.
Samtidigt är problemen Ammarnäs styrka. Här är du helt ensam på bergen, vilket definitivt uppskattades av ett topptursgäng från Österrike.
Exotiskt för dem, vardag i Ammarnäs.
Helt slut är benen när de sträcks ut i sängen i den gamla läkarvillan. Fjällmannen Johan har sedan länge somnat.
Nyheten har emellertid hunnit förmedla att länets stolthet Skellefteå AIK vunnit en av slutspelsmatcherna i hockey.
När dagen gryr möts vi av tjocka moln när vi tittar ut genom fönstret.
Dagen får bestå av rundvandring, innan vi ska ge oss på Ammarnäs skidbacke.
Ja, du läste rätt.
Speciellt stort är det inte, men ståtar ändå med 255 fallhöjdsmeter, vilket är långt mer än många andra stadsbackar runt om i Sverige.
Ammarnäs har ett liftsystem, om man kan kalla två liftar för ett system.
Skidbacken invigdes först 1967 när det startades som ett AMS-projekt för att få jobb till glesbygden.
Än idag är skidbacken i drift, där ett dagskort kostar 300 kronor.
Speciellt stort är det inte, men ståtar ändå med 255 fallhöjdsmeter, vilket är långt mer än många andra stadsbackar runt om i Sverige.
Samtidigt ser den positivt inställda föräldern möjligheter med en skidbacke.
Några dagar egen skidskola med barnen, för att senare springa av en topptur under sin egentid.
Vi strosar vidare och trähusen löser av varandra längs gatorna i Ammarnäs.
Vid en av fastigheterna hänger stora köttstycken längs husets farstubro, en duktig kokerska sägs bo där.
Nyckeln till huset sitter kvar i dörren.
Varför låsa? Invånarantalet i byn ligger runt 100 personer, troligen är det fler nu under vårvintern då samerna förflyttat sig upp från kusten med sina renar.
Invånarantalet känns ändå som en parentes i förhållande till de 25 000 renarna på fjället. Rennäringen har således en stor betydelse för Ammarnäs, här lever man i samklang och jobbar för varandra.
Ett avslöjande om regionens identitet är de ortsskyltar som finns med omnejd, en på svenska och en på Umesamiska.
Läs mer om skidåkning i Sverige:
• Toppjakt med Japan-vibes i Hemavan
• Marsfjällen – folktomt och snösäkert
Detta är kanske information som doftar fördomar om glesbygd i norr: snö, skotrar och renar.
Men något som nu även måste adderas till bilden är det som hör framtiden till och som kommer att tillhöra Västerbotten.
Under vår färd hem från Ammarnäs möter vi tre maskerade testbilar, alla eldrivna. Samtidigt är den norra Norrlandskusten en viktig del i den gröna omställningen, läs Northvolt till exempel.
Kanske pekar detta på att hoppet, skidåkningen och jobben finns och kommer att finnas i norra Norrland. *
Ammarnäs
Nära toppturer i Ammarnäs
Gájsátje och Stuor-Ájgart från sjön Tjulträsk.
Boende
Ammarnäsgården, hotell och vandrarhem. Ammarnäs Wärdshus STF, hotell och vandrarhem. Grundströms stugby, skoter och stugor. Vivekas fjällstugor.
Skoterförbud
I början på maj.
Kollektivtransport
Tåg och sedan buss.
Event
Kungsledenrännet 9, april, längdtävling från Hemmavan till Ammarnäs, 80 kilometer.
Övrigt
Sveriges äldsta skoterklubb finns i Ammarnäs.
Text: foto Petter Berggren • 2023-12-08
Artiklar • Skidorter • Sverige • Ammarnäsfjällen • Fjällen • Fjällräddare • Friåkning • Norge • Petter Berggren • Reportage • Sverige • Västerbotten